söndag 8 juli 2007

Fear and Loathing with Ernst Kirschsteiger and Martin Timell

Vi gav oss ut på jakt efter en dörr, i en blå container fann vi den, eller den fann oss, vi har grälat om det där... En vit dörr, gammaldags. Jag och Daniel bar upp den och började tvätta den. Vi var halvfärdiga med ena sidan när jag såg vansinnet i hans ögon, vi befann oss inte längre på Södervärnsgatan, vi befann oss på sommartorpet, han var bara ett tomt skal, den Daniel jag kände existerade inte längre, Ernst Kirschsteiger hade tagit honom i besittning och hann pratade om att vi inte skulle förstöra den fina gamla ytan, jag försökte kämpa emot, men jag kunde inte, jag förvandlades enligt dialektiska lagar jag inte begriper, till Martin Timell. Vi restaurerade den gamla dörren medans jag pratade dörrar med samma munterhet och frenesi som jag pratat om kärlek och snoppar i Bullen så många år tidigare. Förbannelsen bröts dock i samma sekund som vi försökte sätta upp dörren. Den passade inte, den var inte gjord enligt någon numera använd byggstandard.

Hade det inte varit för denna lyckliga omständighet hade vi för evigt varit fångna och dömda att till till tidens ände diskutera almogemöbler. När trancen bröts var vi nyktra, men se! Det börjar ordna upp sig...

2 kommentarer:

alex bengtsson sa...

Du kunde inte låta bli... Du kunde inte låta bli...

Gunnar B. Hansen sa...

I learned from the best, I learned from you...