torsdag 9 augusti 2007

Fear and Loathing on the Campaign trail '72

"Fear and Loathing on the Campaign trail '72" är en mycket bra bok för alla som vill lära sig de byzantiska turerna i ett amerikanskt presidentval, att läsa den har dock gett vissa bi effekter. Hunter S. Thompson hatar Richard Milhouse Nixon, inte med ett sånt där schysst småhat man kan ha utan verkligen HATAR honom, och som jag tidigare har påpekat i retorikskolan leder detta komiskt nog att man allt eftersom boken fortskrider tycker bättre och bättre om Nixon eftersom man hela tiden tänker "Herregud, så illa kan han ju inte gärna ha varit?" Så nu har jag börjat sätta mig in i hans liv.

Över huvud taget ett vanligt misstag att måla folk enbart med den mörka penseln, ett typexempel är den nya Mao-boken skriven av hon som skrev "vilda svanar", den punkterar några myter kring Mao, men tendensen är alldelles för tydlig, inte nog med att Mao är ondskeful, småsint, en hycklare och så vidare, de ger sig fan på att bevisa att inte nog med det, Den Långa Marschen var inte ALLS lång, för att bevisa detta hittar de en gammal tant på vischan som säger att hon inte kan minnas att den kommunistiska armeen passerade bron där (visserligen är ett slag kring bron där en av de större delarna i den långa marschen mytbildningen, men i alla fall). Så, under arbetet med boken måste de ha känt att det räcker inte med att mao var tvärs igenom ond, vi måste bevisa att hans arbme alls inte marscherade så långt som de sa...

Mera meningsfull är i så fall Ola Wongs farfars kommentar om den långa marschen. Fritt ur minnet: "Ja, kommunisternas långa marsch har de skrivit hyllningsepos om, men vi som jagade EFTER dem, oss har man minsann inte skrivit några epos om. Vi marscherade ju precis lika långt!"

Inga kommentarer: