fredag 24 augusti 2007

Ingenting löser sig, någonsin.

Vi måste vara den onödiga samtidens mest inkompetenta människor. På allvar.

"Vi borde omdefiniera spelet mellan könen till något betydligt grövre" - Li

Transformers II

En transformer är en entitet som kan förändra form. I enlighet med detta har mitt liv just förändrat form. Det lutar tvärt emot mitt förra inlägg att filmen om mitt liv kommer vara packat med kärlekspjosk. Eller rättare sagt, det kommer vara en förvecklingskomedi/sängkammarfars med eviga missförstånd och underligheter, avslutat med en papphammarsexscen. Ord kan inte beskriva förrvirringen jag känner, men jag gör ett försök.

Jag har inte ord, jag behöver inte ord, jesus hatar mitt jesus är inte har inte od.

Transformers

Filmen om mitt liv kommer bli så mycket bättre än 'Transformers' eftersom den inte innehåller en massa lamt kärlekspjosk.

tisdag 21 augusti 2007

Kristdemokratins död

Den senaste tiden har allt fler bloggar börjat utropa att det kristdemokratiska partiet håller på att gå under. Sifo mätningarna visar samma tendens. Flera bloggare, i synnerhet de till vänster anser detta vara någonting önskvärt. Jag är inte helt övertygad.

Kristdemokraterna har problem, när de bytte fot i abortfrågan antagoniserade de delar av sin väljarkår. Jag är inte så naiv att jag tror att alla kristdemokrater vill totalförbjuda abort, men det finns ett annat parti som har börjat ta över manteln som 'fostrens försvarare', nämligen Sverigedemokraterna.

Samtidigt börjar delar av Moderaternas konservativa flygel ta över andra delar av KDs gamla moralism, t ex kommunpolitikern i Nässjö som vill stoppa kompisknullandet . Anledningen till att jag tar upp det är att en implosion av KD, som innebär att väljarna tror att de inte kommer att klara 4% spärren förmodligen kommer att få en rad konsekvenser. KDs väljare kommer till stor del sugas upp i det borgerliga blocket, inget ont med det, en liten del kanske blir broderskapare (den kristna grenen av Socialdemokraterna), men en del kommer gå över till sverigedemokraterna. Om hälften av KDs väljare 2006 ansåg att abortfrågan var viktig kommer kanske hälften av dem lockas över till SD. Detta kommer ge Sverigedemokraterna den ytterligare procent de behöver för att bli ett riksdagsparti.

Jag minns skolvalet i högstadiet. Fyra hade röstat på Sverigedemokraterna, och enligt min kompis Daniel som hade varit rösträknare hade en stavat fel till "Sverje" och två till "Demokratena". Man ska inte underskatta SD. Deras största tillgång är deras 'motståndares' enorma dumhet och enormt osympatiska metoder. Herregud, vad fan håller ni på med AFA? Vilka är ni egentligen? Att SD för ca 15-25 år sedan dumpade antisemitismen till förmån för en motvilja mot i stort sett alla andra etniska grupper får väl också anses smart, i synnerhet eftersom detta får dem att verka 'nyanserade' i jämförelse med Nationaldemokraterna och NSF... Men nuförtiden är de inte pappskallar som inte kan stava till "Sverige" eller "demokraterna", många av dem är både smarta och välformulerade.

Jag är ateist, men jag ser mycket hellre KD i riksdagen än SD som vågmästare.

fredag 10 augusti 2007

Drömmar

Jag drömde att jag kom tillbaka till min korridor på Sparta, Den var inte speciellt lik det verkliga sparta, men i mina drömmar är det sällan så, jag kände de som bodde där och när jag kom tillbaka visste vi alla automatiskt att jag var korridorsförman igen. Kanske hade jag aldrig upphört med att vara det... Men när jag skulle hålla i korridorsmötet visste jag inte vad jag skulle säga, kunde inte fånga uppmärksamheten, kunde inte behålla den, mumlade... och så vaknade jag av att Daniel knackade på tangentbordet i vardagsrumemt. Det var Då den verkliga ångesten kom, för jag insåg att korridorsförmannens tid är förbi, om jag återvände till Sparta skulle ingen längre veta vem jag var.

torsdag 9 augusti 2007

Sydafrika

Trots att jag ännu inte har kritiserat läget i Nordkorea, Saudiarabien, Iran, Irak, Ryssland, Tjejenien, USA, Burma, Vitryssland, Transnistrien, osv. Måste jag ändå passa på att irritera mig över att Mbeki i sydafrika har avskedat vice hälsoministern, för att denne hade fräckheten att åka på en AIDS-konferens i Spanien. Förhoppningsvis gör de Sydafrikanska väljarna någonting åt honom vid nästa val, hur ända in i helvete kan man blunda för AIDS-epidimin som statsöverhuvud?

Fear and Loathing on the Campaign trail '72

"Fear and Loathing on the Campaign trail '72" är en mycket bra bok för alla som vill lära sig de byzantiska turerna i ett amerikanskt presidentval, att läsa den har dock gett vissa bi effekter. Hunter S. Thompson hatar Richard Milhouse Nixon, inte med ett sånt där schysst småhat man kan ha utan verkligen HATAR honom, och som jag tidigare har påpekat i retorikskolan leder detta komiskt nog att man allt eftersom boken fortskrider tycker bättre och bättre om Nixon eftersom man hela tiden tänker "Herregud, så illa kan han ju inte gärna ha varit?" Så nu har jag börjat sätta mig in i hans liv.

Över huvud taget ett vanligt misstag att måla folk enbart med den mörka penseln, ett typexempel är den nya Mao-boken skriven av hon som skrev "vilda svanar", den punkterar några myter kring Mao, men tendensen är alldelles för tydlig, inte nog med att Mao är ondskeful, småsint, en hycklare och så vidare, de ger sig fan på att bevisa att inte nog med det, Den Långa Marschen var inte ALLS lång, för att bevisa detta hittar de en gammal tant på vischan som säger att hon inte kan minnas att den kommunistiska armeen passerade bron där (visserligen är ett slag kring bron där en av de större delarna i den långa marschen mytbildningen, men i alla fall). Så, under arbetet med boken måste de ha känt att det räcker inte med att mao var tvärs igenom ond, vi måste bevisa att hans arbme alls inte marscherade så långt som de sa...

Mera meningsfull är i så fall Ola Wongs farfars kommentar om den långa marschen. Fritt ur minnet: "Ja, kommunisternas långa marsch har de skrivit hyllningsepos om, men vi som jagade EFTER dem, oss har man minsann inte skrivit några epos om. Vi marscherade ju precis lika långt!"

Haha, det enda vi lär oss av bloggosfären är att den inte läser mig...

Mitt eviga retorikexempel S R Larson har bloggat igen, hen har gjort en fantastisk exemplifiering av vad jag beskrev i mitt Usla Retorikskolan 1 inlägg.

Om ni undrar om mitt användande av pronomet 'hen' så är det inte så att jag och gått och blivit politiskt korrekt, jag använder det eftersom jag inte vet S R Larsons kön. Dessutom antar jag att det retar gallfeber på 'hennem'.

Patafysisik reklam på aftonbladet...

Saxat från aftonbladet.se :

"Länge leve platt-tv:n! Nya skärmar ökar livslängden med över 50 procent."

Så, jag käper en platt-TV och ser fram emot min 120e födelsedag...

onsdag 8 augusti 2007

HPL

Slutligen har jag avslutat det första utkastet till min lovecraftnovell. Daniel korrekturläste det och kom med ungefär lika mycket kommentarer som novellen var lång. Nu ska den byggas på, fyllas ut där den behöver fyllas ut och framför allt ska de ges... mera... kosmisk fasa!

söndag 5 augusti 2007

Retorik - bortom gott och ont.

Efter att ha listat några exempel på dålig retorik kommer jag nu till olika illvilliga sätt att dra nytta av dålig retorik.

Alla som någonsin försökt sig på att diskutera på internet har förmodligen noterat att möjligheterna att övertyga någon är mycket nära noll. I alla fall genom frontalangrepp. Om jag hade varit intresserad av att skapa någon slags opinion på nätet, och dessutom hade haft det nödvändigt rymliga samvetet hade min strategi varit följande.

1) Du har en motståndare, en person, ideologi, eller företeelse. Jag exemplifierar med min gode kollega Daniel Bernhoff.

2) Leta upp ett ämne som din adversarie, i detta fall Daniel Bernhoff, har behandlat. Leta upp någon extremt usel retoriker, eller person med oroväckande åsikter som har gjort samma sak, eller bara något liknande. Så länge det berör samma ämne kan man förmodligen komma undan med det. Nu är de bara ett steg kvar.

3) Detta steg förutsätter att någon läser din blogg, men det är en annan historia. Länka nu ihop det din fiende, och oduglingen har skrivit, exempel:

"I dagarna har det bloggats mycket om nationaldagen, folk verkar gilla den. Se här och här här."

Nu är detta visserligen fusk, eftersom de är från olika år, men det är dock bara ett exempel. Genast har Daniels tämligen harmlösa inlägg kopplats ihop med någon tokstare som om man läser inlägget separat verkar vilja ha tillbaka den absoluta monarkin.

Detta är en variant av det som kallas för black propaganda, denna variant bygger på antagandet att det över internet är lättare att antagonisera än att skapa sympatier. Kan jag inte med mina ord skapa sympatier för min egen åsikt och person kan jag åtminstone skapa antipatier gentemot min fiende. Särskilt förrädiskt eftersom jag inte uttrycker något ogillande i mitt inlägg, jag konstaterar bara att det verkar finnas de som gillar nationaldagen och blandar sedan friskt äpplen med physalisfrukter. Eftersom jag inte gör någon värdering är det väldigt svårt att anklaga mig, eller, om tricket utförs korrekt, att genomskåda det. Man kan även göra det mer subtilt, t ex genom att ta med ett inlägg från en blogg som har en oroväckande titel typ "sd-kuriren", eller ett relativt harmlöst inlägg från någon som har en i övrigt oroande blogg.

fredag 3 augusti 2007

Dags för förändring

Efter att ha gjort en katastrofalt dålig läsning på stapelväddsfestivalen kommer jag hädanefter dra mig tillbaka för att skriva skräck. Jag kommer inte att återkomma från min dvala förrän jag har skrivit minst två zombienoveller.

Usla Retorikskolan 2

Jag fortsätter min listning av hur man ska utföra retoriska knep så att 1) så få människor som möjligt blir övertygade och 2) så många som möjligt blir sura.

Att använda exempel är vanligt när man argumenterar, självklart. Men det finns ett sätt att använda exempel som jag har stött på ett flertal gånger den senaste tiden vars effekt är ovanligt ogynnsam.

Metoden är som följer: Berätta om ett hiskeligt brott som någon har utfört. Hänvisa till en (existerande) artikel om detta brott. Därefter nämner man förövarens etnicitet. Det avslutas med en mening i stil med, "om detta är den 'kulturberikning' ni talar om så betackar jag mig för den." För ett praktexempel se här. Detta grepp är i stort sett unikt för den auktoritära högern, men finns i spännande varianter i andra delar av den politiska skalan också. S R Larson hade ett fantastiskt inlägg som fick mig att vika mig dubbel av skratt första gången jag läste det. Men eftersom hens blogg inte längre kan nås så kan jag inte exemplifiera med det.

Det som är det roliga med argumentet är att ingen någonsin skulle få för sig att ta upp 'Bobby' fallet och säga "Om detta är den svenska kultur ni vill försvara, så..." Att det är orimligt förstår de flesta, men just inom den auktoritära högern är självinsikten för dålig för att man ska begripa att man enbart talar för de redan frälsta. Greppet hade kunnat vara verkningsfullt om man inte hade spetsat till det så mycket, dessutom är det extremt enkelt att mosa någon som använder det. Bara en sån sak att antalet mord har sjunkit från över 100 per år till strax över nittio sedan toppen kring decennieskiftet åttio nittio, dvs, EFTER den massinvandring av 'kulturberikare' som debatören vänder sig mot. Detta motargument tvingar usel debatör 2 att antingen hävda att polisen och sjukvårde 'mörkar' hur många mord som Egentligen äger rum -> konspirationsteori som är svår att försvara, eller att De ligger lågt i väntan på att mörda oss allihopa -> konspirationsteori som baraär löjlig. Sålunda, matt i tre drag. I stort sett oavsett motstrategi.

torsdag 2 augusti 2007

Usla Retorikskolan 1

Efter att ha spenderat den senaste tiden med att undvika att skriva om politik tänker jag göra ett litet avsteg.

Bloggexplosionen har skapat en ny arena för folk som vill uttrycka sig. Gott så. Men många är mer intresserade av att få få fram sin poäng än att faktiskt skriva något meningsfullt. Jag har påbörjat en inventering av usla retorikexempel för att få ett bättre grepp om vilka fel som begås.

Mitt första exempel nämnde min pappa för mig långt innan bloggarna kom till. I hans formulering var det som följer: "Under kalla kriget var ett vanligt argument mot missförhållanden i öststaterna att säga, 'Ja, men titta på hur USA behandlar negrerna'".

Nuförtiden säger man inte neger längre, men det var så det formulerades på den tiden, att försöka desarmera ett argument genom att peka på missförhållanden någon annanstans är tyvärr fortfarande ett vanligt knep. Både till höger vänster, i mitten och i periferin kan tilläggas... För full poäng kan man anklaga motståndaren för hykleri, t ex. "Du kritiserar USAs invasion av Afghanistan, men du har inte sagt någonting om Rysslands övergrepp i Tjetjenien". I praktiken innebär detta att ingen kan kritisera någonting om man inte samtidigt kritiserar ALLA missförhållanden i hela världen, i alla tider, åtminstone tillbaka till de oerhörda orättvisor Löjtant Dreyfuss fick utstå i slutet av förrförra seklet.

Per Gudmundson gör en klassisk illustration av greppet i gårdagens Svd här.

Jag hade ett utmärkt exempel från S R Larsons blog, men den gick inte att nå nu när jag skulle hitta den, kanske är den bortplockad, kanske har S R lagt ner, kanske strular bara internet, så i stället nöjer jag mig med ett stycke från kommentarsida på syrrans blogg(inte min syster, nej), och ja, jag vet att jag är ettrig i min första kommentar till S R.

"Om du vill diskutera krossandet av folkvalda regimer, bor du rimligen borja med Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjekoslovakien, Ungern… som alla togs over av Sovjetunionen. Darefter kan du garna jamfora stodet till demokratier som USA har givit anda sedan forsta varldskriget, genom Marshall-planen och demokratiseringen av Osteuropa efter Sovjets fall. Jamfor sedan det med stodet till demokratier som utgick fran Sovjetunionen, eller som idag kommer fran Kina - eller, for den delen, EU…" - S R Larson i en kommentar till syrrans blogg.

Budskapet är tydligt. Man får inte kritisera någon för att störta en folkvald regim utan att i tur och ordning ha kritiserat Sovjetunionens störtande av regimerna i "Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjekoslovakien, Ungern" att endast Estlands regim vid tiden av störtandet var folkvald, är ett mindre problem.

Till viss del är det ett befogat argument, men det är i sig meningslöst eftersom det i praktiken innebär att man bara kan kritisera världens allra värsta regim vid ett givet tillfälle, och ingen annan. Jag har börjat arbeta på en 'disclaimer' som man kan lägga upp på sin sida där man tar avstånd från allt som är dåligt genom tiderna, så att man nästa gång argumentet upprepar utan att darra på manschetten kan hänvisa till den och deklamera att 'jag har visst kritiserat Sovjetunionens invasioner, Rysslands Tjetjenienpolitik, Belgiens stöd till Mobuto, Union Carbides agerande i Bhopal och de ohyggliga orättvisorna som Löjtant Dreyfuss fick utstå i slutet av förrförra seklet'.

Det luriga med argumentet är att det ändå innehåller en bit av sanning. När Ryssland som ockuperar Tjetjenien kritiserar andra länder för att lägga sig i deras inre angelägenheter så skorrar det falskt, när USA isolerar Iran, men skickar vapen till Saudiarabien så är det anmärkningsvärt. Skillnaden här ligger i avståndet mellan ett lands diplomatiska handlingar och en privatpersons observationer. Att ha kongruent utrikespolitik är ett måste för ett land. För en privatperson är det ekonomiskt och tidsmässigt omöjligt. Det är också en fråga när det används och hur. Det kan användas konstruktivt, men oftast används det när man inte kan komma på några bra argument för att 'försvara' någon man vill försvara. I fallet med S R Larson hade hen istället kunnat säga "Ja, det var dumt gjort av USA, men det gjordes under hettan av kalla kriget, och just då verkade det vara nödvändigt för att bevara den amerikanska demokratin". Att försöka visa att den egna sidan är Ofelbar är i längden en dödsdömd taktik.