Detta är Irråret

Dagens ord är irrnostalgi.

Det finns flera sorter av irrnostalgi. Vi kan dela upp dem i olika grupper. Två huvudgrupper uppträder.

Irrnostalgi
A: Någonting som inte är nostalgi, t ex vemod.
B: Nostalgi över någonting som inte har ägt rum.

Att A kan betyda en massa olika saker är självklart. Till exempel är både vemod och panikångest exempel på saker som inte är nostalgi, och kan därmed vara irrnostalgi. Men även B kan delas upp i saker som inte har ägt rum på olika sätt.

I: nostalgi över någonting som inte har inträffat.
II: nostalgi över saker som man trodde skulle inträffa.
III: nostalgi över saker som man har fått för sig har ägt rum.
IV: nostalgi över saker man bara tänkte.
V: nostalgi över saker man har berättat om för dig, som verkar så trevliga att man blir irrnostalgisk.

Användningsområdena är i det närmaste obegränsade. Med hjälp av ordet irrnostalgi kan du slutligen uttrycka nostalgin du känner över de där resorna till mallorca dina vänner, men inte du gjorde när du var liten, nostalgin över de flygande bilarna som inte kom med millenieskiftet och nostalgin över förhållanden som aldrig blev av, de som inte ens fick den där korta anarkismens katalanska sommar där man inte ens hann skörda grödorna man sått.

The Wreck of The Beautiful

Divine Comedys album 'absent friends' präglar just nu min tillvaro. För er som undrar vad divine comedy är så är det en nordirländsk artist som hetter Neil Hammond. Han utmärker sig mest genom att inte skriva låtar om den eviga konflikten på nordirland. Mig veterligen har han gjort en låt som berör ämnet, och då har karln gjort typ 8 fullängdare. Han växlar mellan att vara överplojig och att vara svårmodigt sorgsen, och då och då raljerar han över religionens dumhet. 'Absent' friends' skulle jag säga är det bästa albumet, när jag hör låten 'our mutual friend' blir jag både glad nostalgisk och ledsen. 'Billy Bird' gör en glad hela vägen igenom, 'the wreck of the beautiful' är den för anglosaxer obligatoriska visan om ett sjunket slagskep, men den berör, i alla fall mig.

En annan sak som präglar mig just nu är zombiefilmer, som en del i min zombieroman (arbetsnamn)"zombiekoden" tittar jag just nu på mkt zombiefilm. 28 weeks later kan varmt rekommenderas till alla.

Drömmar

Jag drömde att jag kom tillbaka till min korridor på Sparta, Den var inte speciellt lik det verkliga sparta, men i mina drömmar är det sällan så, jag kände de som bodde där och när jag kom tillbaka visste vi alla automatiskt att jag var korridorsförman igen. Kanske hade jag aldrig upphört med att vara det... Men när jag skulle hålla i korridorsmötet visste jag inte vad jag skulle säga, kunde inte fånga uppmärksamheten, kunde inte behålla den, mumlade... och så vaknade jag av att Daniel knackade på tangentbordet i vardagsrumemt. Det var Då den verkliga ångesten kom, för jag insåg att korridorsförmannens tid är förbi, om jag återvände till Sparta skulle ingen längre veta vem jag var.