Detta är Irråret

Dagens ord är irrnostalgi.

Det finns flera sorter av irrnostalgi. Vi kan dela upp dem i olika grupper. Två huvudgrupper uppträder.

Irrnostalgi
A: Någonting som inte är nostalgi, t ex vemod.
B: Nostalgi över någonting som inte har ägt rum.

Att A kan betyda en massa olika saker är självklart. Till exempel är både vemod och panikångest exempel på saker som inte är nostalgi, och kan därmed vara irrnostalgi. Men även B kan delas upp i saker som inte har ägt rum på olika sätt.

I: nostalgi över någonting som inte har inträffat.
II: nostalgi över saker som man trodde skulle inträffa.
III: nostalgi över saker som man har fått för sig har ägt rum.
IV: nostalgi över saker man bara tänkte.
V: nostalgi över saker man har berättat om för dig, som verkar så trevliga att man blir irrnostalgisk.

Användningsområdena är i det närmaste obegränsade. Med hjälp av ordet irrnostalgi kan du slutligen uttrycka nostalgin du känner över de där resorna till mallorca dina vänner, men inte du gjorde när du var liten, nostalgin över de flygande bilarna som inte kom med millenieskiftet och nostalgin över förhållanden som aldrig blev av, de som inte ens fick den där korta anarkismens katalanska sommar där man inte ens hann skörda grödorna man sått.

lpo 94

I Lpo 94 (Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet 1994) nämner man uttryckligen att skolans grund är i ”överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”.

Detta påstående är problematiskt. Vad tusan är västerländsk humanism? Ställer man den frågan till någon blir det ganska snabbt klart att man mest avser en allmänt välmenande floskel. Står den i opposition till österländsk humanism eller västerländskt barbari?

Vad värre är kommer man, om man traskar igenom frågan om västerländsk humanism och kristen tradition, för eller senare fram till att det som avses är, ungefär, tio guds bud.

Detta är ännu värre. För det första finns det en rad varianter som man kan avse när man pratar om tio guds bud, de lutherska, de reformerta, de judiska, de noakadiska, etc... Men låt oss nu, för enkelhets skull anta att man menar de lutherska.

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
5. Du skall inte dräpa.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
7. Du skall inte stjäla.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Hur många av dessa bud genomsyrar vårt samhälle idag? Hur många av dem VILL vi ska genomsyra vårt samhälle? Bud 1-3 är rent nonsens om man är sekulär 'västerländsk humanist'. Bud 4 kan få vara kvar om det handlar om ömsesidig respekt och inte bara ett lydnadsförhållande.

Bud 5, 7 och 8 är vi nog alla tämligen ense om, även om definitionen på 7 och 8 kan diskuteras. Nr 6 gäller, men anses nog vara en privatsak och inte någonting samhället har så mycket att göra med.

Det verkligt problematiska är Bud 9-10, bud 10 nämner explicit att vi befinner oss (bör befinna oss?) i ett slavsamhälle. Den avundsjuka och det habegär de förbjuder är den grund på vilken vårt samhälle vilar. Avundsjuka och habegär är i vårt samhälle inte laster utan dygder som reklamen och staten ständigt propagerar för.

Så. av 10 guds bud är 3 självklara, 2 går ann och 5 är direkt samhällsfientliga och tydligen är detta skolans värdegrund. Eller inte.

Vintertid

Patafysiska betraktelser: Varje vår lånar staten en timme av oss, vi får tillbaka den på hösten, som ränta får vi var fjärde år en extra dag. MUF har dragit igång en kampanj, de uppmanar dig att vrida tillbaka klockan en timme, för om 8% av svenska folket vrider tillbaka klockan en timme, så kan vi verkligen vrida tiden tillbaka på allvar. 0.08*9.000.000 timmar blir ca 82 år. 1925 kommer komma tillbaka, rövarbaronernas tid är nu, och gatsby stiger levande ur den pool han dränktes* i.

*Uppmärksamma läsare kan komma ihåg slutet av den store Gatsby annorlunda, men hur kan vi Egentligen veta att Gatsby först sköts och sedan drunknade och att han inte först blev dränkt och sedan skjuten? Kanske fanns det inte ens en pool, kanske överlevde gatsby och det var i stället Nick Carroway, berättaren som blev skjuten och romanen enbart färdigställd för att ingen skulle förstå att Nicks lik låg i botten av den övercementerade poolen, så Gatsby kunde köpa sig tillräckligt med tid för att fly med Daisy till andra kontinenter?

Dags för förändring

Efter att ha gjort en katastrofalt dålig läsning på stapelväddsfestivalen kommer jag hädanefter dra mig tillbaka för att skriva skräck. Jag kommer inte att återkomma från min dvala förrän jag har skrivit minst två zombienoveller.

Khans Druvor

Fredag: Hamnade mitt i gripandet av en 'knivman' http://sydsvenskan.se/malmo/article253204.ece

Lördag: Morgon i Oxie, kändes som depeche modes "never let me down again", i synnerhet som i videon, kom nästan för sent till min poesiläsning på möllevångsfestivalen. Mitt liv som det är när Anton Corbijn regisserar

Måndag till Torsdag: Jobb, middagsbjudningar, och ett inhop som representant för den svenska industrin.

Fredag: Obygdsfestival i brännestad. Kul men man kan inte gå ner i samma flod två gånger, såvida man inte springer väldigt fort. Förra året, stilla och socialt. Detta år, litet sammansvetsat gäng. Blev hotad av Lenny från möss och människor, George lugnade ner honom.

Lördag: Resa hem från Brännestad, via Simrishamn. Simrishamn är Deutschnyland. Skåne- och sydstatsflaggor, ingen etnisk bakgrund så långt ögat kan nå... Födelsedagsförfest på kvällen, peruker, åttiotalsvideor.

Plattformen

Ytterligare en livlig helg med galopperande klädbyten, alla bytte kläder med alla, mitt tvättlås återfanns dagen därpå vid Davidshall, två skor storlek ca 46 bytte plats mellan städerna. Veckan började ungefär så som jag har fått boken 'plattformen' av Houllebecq beskriven för mig. Just nu har jag Walther Rathenaus ande på min högra axel och Mishimas förbannelse på min vänstra, min vänstra hand sluter sig om Den Påskliljan som beseglar min framtid, den högra sluter sig om min forntid. Sternum symboliserar nuet, med en spricka på sig, förvärvad när jag under en filminspelning skulle falla från hög höjd. Nutiden har en spricka i sig. Mitt sternum är nutiden. Nutiden är ben. Allt kött är hö, och blomstren dö, precis som en tre år gammal påsklilja i min vänstra hand.

Imorgon ska jag läsa poesi på möllevångsfestivalen, ingen aning om vad jag ska läsa, men under mina fötter, under min själ så känner jag plattformen, och det är på Den plattformen jag ska bygga min nya poesi, mina nya låter, Karikatyrernas fatwa vilar över min danska halva, men Imamerna är på min andra. Genom att gifta oss med varandras döttrar har vårt öde beseglats, genom giftet har våra öden besegrats. De giftiga ödlorna har besegrats. En dag skall de ärva jorden så som vi ärve den från dem, men den dagen är inte idag.